Jag har den där känslan igen, ni vet när man längtar efter ett sms från den personen. man får ett sådant leende på läpparna när man får det där messet eller blir sådär otålig när man inte får något efter 2 minuter utan får vänta några timmar.
Jag kan fortfarande känna hur han drar mig emot sig och vill bara hålla om mig. Emma och Bella springer runt på perongen och pratar med folk. Han kysser mig i nacken och luktar på min parfym. Jag är glad, jag är lycklig. Han håller hårt om mig med sina armar och ber inte om mycket. Jag känner mig trygg.
Ni har rätt, det står Johanna i pannan :)
Frågan är, ska man vara glad eller rädd?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar