måndag 23 februari 2009

Natti natti

Nu blir det sängen. Blev lite avbruten i alla bilder då Fredrik ringde :) det var inget man väntat sig, men det var roligt. kul att vi fått upp kontakten igen. han hade också varit på GK i fredags, men ingen såg varann tråkigt nog..
har hunnit med en hel del skivor nu, men inte i närheten av alla. sjukt roligt att se alla minnen :)
I morgon ska jag fortsätta med det, försöka plugga lite, träna men framförallt sova ut. har ju sportlov nu. känns konstigt att inte ha den veckan planerad längre. blev alltid att man var i Kungsträdgården med hästarna förut. men antar att den tiden är förbi.. kanske följer med nån dag eller så :) Appropå stallet så prata jag även med IsabellA idag. Hon fick den braiga idén att vi alla stalltjejer ska gå ut nån kväll och ha kul tillsammans =) Vi har pratat om onsdag, men får se om alla kan då. men det skulle vara riktigt roligt :)
men nu blir det som sagt sängen ....

Ps. pappa tyckte jag inte behövde gå ut i snöstormen men var väldigt glad för erbjudandet, så vinterjackan hänger kvar i garderoben ...^^

Memories


Kommer aldrig glömma den dagen då Linda fick ge Tina ett guldhjärta. Ett bevis på riktig äkta vänskaplig kärlek! Helt oförberedd kom hon med ett guldhalsband med ett hjärta. Så otroligt vackert :) Jag känner både Linda och Tina, och de båda är otroligt fina människor! Vilket stöd det finns mellan dom, faller den ena står den andra bakom och tar emot. Precis som äkta vänskap ska vara.

Jag önskar jag någon gång i livet hittar en sån kompis som jag får ge ett guldhjärta till. Hur jag på det sättet visar hur mycket jag uppskattar vår vänskap. Jag har gett saker som smycken, rosor, skickat sms, m.m för att visa uppskattning. Dock verkar inte det betyda så mycket i efterhand efter hur man blivit behandlad, man känner ingen tacksamhet eller uppskattning alls.
Varje år har jag försökt ge rosor den 26/1, min årsdag i stallet. har blivit lite svårare nu för tiden men jag skickar sms eller gör något annat och jag vet att de i stallet i alla fall uppskattar det. skriver ett sms tillbaka, torkar rosorna, skriver en söt kommentar eller något :)
Men ett guldhjärta, det är ju verkligen något extra speciellt. något dyrt och fint som man inte ger till vem som helst. utan någon som funnits där i vårt o torrt, i alla väder i alla dagar! varit berget som tagit emot en, gått genom eld o vatten för en. jag trodde jag hade hittat den personen ... men jag får leta vidare ....

Vem ska få mitt guldhjärta?