måndag 23 februari 2009

Memories


Kommer aldrig glömma den dagen då Linda fick ge Tina ett guldhjärta. Ett bevis på riktig äkta vänskaplig kärlek! Helt oförberedd kom hon med ett guldhalsband med ett hjärta. Så otroligt vackert :) Jag känner både Linda och Tina, och de båda är otroligt fina människor! Vilket stöd det finns mellan dom, faller den ena står den andra bakom och tar emot. Precis som äkta vänskap ska vara.

Jag önskar jag någon gång i livet hittar en sån kompis som jag får ge ett guldhjärta till. Hur jag på det sättet visar hur mycket jag uppskattar vår vänskap. Jag har gett saker som smycken, rosor, skickat sms, m.m för att visa uppskattning. Dock verkar inte det betyda så mycket i efterhand efter hur man blivit behandlad, man känner ingen tacksamhet eller uppskattning alls.
Varje år har jag försökt ge rosor den 26/1, min årsdag i stallet. har blivit lite svårare nu för tiden men jag skickar sms eller gör något annat och jag vet att de i stallet i alla fall uppskattar det. skriver ett sms tillbaka, torkar rosorna, skriver en söt kommentar eller något :)
Men ett guldhjärta, det är ju verkligen något extra speciellt. något dyrt och fint som man inte ger till vem som helst. utan någon som funnits där i vårt o torrt, i alla väder i alla dagar! varit berget som tagit emot en, gått genom eld o vatten för en. jag trodde jag hade hittat den personen ... men jag får leta vidare ....

Vem ska få mitt guldhjärta?

Inga kommentarer: