Yohanna

Hur gärna jag än vill så går det inte att släppa. Dagligen blir jag påmind, kanske inte av just dig, men på ett eller annat sätt.

Jag känner mig så dum, hur kunde jag låta det hända? Bakom ryggen. Varför sa jag inte tack för mig och bara gick min väg? När jag ändå hade stoltheten kvar, när du inte kunde såra mig mer.

Varför är man alltid så efterklok? Antar att man lär sig av sina misstag..

Du har krossat mig ett flertal gånger, ännu en gång har du lyckats utan att du vet om det.

Frågan är, när får jag konfrontera dig?? Skrika ut vilken vidrig människa du är!